Hitchcocks fåglar


Smithsonian Magazines dinosaurieblogg hade ett ganska intressant inlägg för ett tag sedan. Intressant ur två synvinklar eftersom namnet på paleontologen passar mycket bra med en liknande herres verk och för att det är ett av de tidiga ‘exemplen’ på att vissa dinosaurier och fåglar ändå har en hel del gemensamt.

20120130-122333.jpg

Ur en rent popkulturell vinkel vet alla vad som åsyftas när Hitchcock och fåglar nämns i samma mening, helt enkelt filmlegendaren Alfred Hitchcock och hans skräckfilm Fåglarna från 1963. Inte så konstigt, då filmen tillsammans med Psycho tillhör hans mest kända filmer.

Edward Hitchcock var, så vitt jag kunnat efterforska, inte släkt med Alfred i något nära stående led direkt. Men även denne Hitchcock hade fåglar på hjärnan. I sandstenen utanför Connecticut valley hade han funnit mängder med tretåiga fotspår. Övertygad teolog som han var såg han det som självklart att dessa tillhörde förhistoriska fåglar från skapelsens begynnelse. Tydligen lirar utdöda djurarter och fossil med teologi men inte evolution i någon form…

1836 började Hitchcock publicera verk kopplade till den tidiga skapelsens fåglar, men redan innan honom hade indianer avskrivit fotspåren till mytologiska väsen (mycket av den grekiska mytologins monster bygger på ungefär samma typ av fossilfynd som sedan passats in i den verklighet folket levde i på den tiden) och europeiska kolonisatörer spekulerade i om fotspåren kunde vara lämningar efter Noas fågel som hittade land efter syndafloden, någon som antagligen låg närmare Hitchcocks idéer än evolutionsteorierna och den relativt nya kunskapen om dinosaurier som florerade samtidigt som han själv (termen dinosaurie myntades visserligen inte förrän sex år senare, men fossilerna hade däremot börjat identifieras).

20120130-122456.jpg

Sandstensfåglarna, som Hitchcock kallade dem, hade lämnat spår efter sig som var uppåt 45 centimeter långa. Dåtidens professorer hävdade att det var omöjligt att så stora fåglar funnits så långt bak i tiden, men Hitchcock fick ytterligare bevis för sin teori när Moafågeln återupptäcktes (tänk överdimensionerad struts som människan utrotade för en sisådär 700 år sedan). Ironin i det hela är att fågeln återupptäcktes av Richard Owen, mannen som myntade uttrycket dinosaurie och som var den första att ge dem någon form av beskrivning. Samma herre gav alltså en av dåtidens mer högljudda motståndare till dinosaurieteorin vatten på sin kvarn. För stunden var det dessutom rätt få som betvivlade hans argument eftersom fotspåren liknade varandra.

Hitchcock använde Moafågeln som mall för att beskriva sina sandstensfåglar i boken ‘the Ichnology of new England’ från 1858. Nackdelen för hans arbete var att djurgruppen dinosaurier i samma veva fick sin första riktigt stora omvärdering. Från fyrbenta, krokodilliknande ödlor till den bilden av någorlunda fågelliknande reptiler på två ben. Med omvärdering av Iguanodon och Hadrosaurus till den lite mer moderna varianten i ryggen tog ett par paleontologer sig en närmare titt på Hitchcocks sandstensfåglar, eller snarare deras avtryck. Många av fotspåren liknade mer de fossil av dinosaurier som hittats, särskilt eftersom många av de djupare fotavtrycken ackompanjerades av streck som mer eller mindre enbart kunde ha gjorts av en svans som släpade i backen.

Hitchcock omvärderade aldrig sina teorier officiellt, utan använde snarare gladeligen den förhistoriska fågeln Archaeopteryx som ett bevis för sina teorier. Även om han aldrig skulle ha hållit med dagens paleontologer om deras teorier så har de i efterhand gett honom hyfsat rätt i sina teorier.

Att dinosaurier och fåglar är en del av samma art är vardagskunskap idag. Befjädrade dinosaurier hittas hela tiden och de dinosaurier vi växte upp med i Landet för Längesedan och Jurassic Park har alla fått en rejäl genomkörare för att mer passa in i den moderna synen på djuren. Velociraptorn ser enligt alla moderna teckningar ut mer som en höna än den elaka ödlan den var i Spielbergs dinosauriefilm. Även Tyrannosaurus Rex har fått ett par genomgångar med fjädrar, även om inga konkreta bevis för det hela har hittats. Givetvis röner teorier om Tyrannosaurus som en gigantisk kyckling en hel del förbannade kommentarer, men det gör å andra sidan allt som har med det djuret att göra.

Så Hitchcock hade rätt i sina teorier, även om varken han eller dåtidens paleontologer skulle ha gått med på det.