Brontomerus – Sparkande som försvar



Sauropoder (långhalsade dinosaurier på fyra ben) hade ofta sin storlek som främsta vapen. De hade helt enkelt vuxit så mycket att det var lönlöst för de flesta rovdjur att ge sig på dem, även om det skulle innebära mycket mat.

Ibland räckte dock inte det, utan djuren utvecklade piskliknande svansar eller svansklubbor som försvar mot fiender. Brontomerus, som namngavs så sent som 2011, hade en annan inställning till det hela om paleontologernas teorier stämmer. Även om djuret namngavs 2011 så grävdes faktiskt benen upp under en period mellan 1994 och 1995 av Michael P. Taylor, Mathew J. Wedel och Richard L. Cifelli i östra Utah. Även om man redan då antog att det rörde sig om en ny art så händer det ofta att ben blir liggande på institutioner i väntan på undersökning och i det här fallet tog det lite mer än 15 år. Namnet kom istället från en av USAs främsta experter på sauropoder, John ”Jack” Stanton McIntosh.

Namnet betyder åsklår och hittills har fragment från två exemplar dykt upp, en unge och vad som möjligen kan vara dess mor. Det fullvuxna djuret blev någonstans runt 14 meter långt och beräknas ha haft en vikt på ungefär sex ton. Det som gör Brontomerus så speciell är dess bakben, eller snarare lårben. De har nämligen en form och placering som skulle göra det möjligt för Brontomerus att odla närmast extrema lårmuskler. Det i sin tur kan knappast ha använts för att kunna vandra längre sträckor, utan troligen användes de för att kunna utdela rejäla sparkar mot rovdjur som försökte hitta middag. Benen kan även ha använts till att ta sig fram i lie mer krävande terräng. Däremot är det troligt att de inte hade något med snabbheten hos djuret att göra, då musklerna sitter i fel positioner för att de skulle kunna användas på ett springande sätt.

Namn: Brontomerus
Namngiven: 2011 (funnen 94-95)
Längd: 14 meter
Vikt: 6 ton

Wikipedia